deisch,
Subst.;
zu
mhd.
deisc
›Mist‹
(BMZ
1, 311a
).
wohl: ›Misthaufen‹.

Belegblock:

Schnelbögl, Salb. Karls IV.
79, 29
(
nobd.
,
1366
/
8
):
So gehört ein hewstadl zu dem haus, und ein teisch.