inmenschung,
die
.
›Menschwerdung‹;
vgl.
3
in-
 2,
menschen
 1.

Belegblock:

Ziesemer, Proph. Cranc 
260, 7
(
preuß.
,
M. 14. Jh.
):
vornymmit man dy inmenschunge gotis sonis, an deme dry naturin […] voreynit sin an eynir personen.