anmitten,
Adv.
›in der Mitte von etw., mitten in etw.‹.

Belegblock:

Bachmann, Haimonsk.
71, 2
(
halem.
,
1530
):
der schön brunnen, der an mitten imm schloß was.
Ebd.
46, 18
;
155, 14
.